Kent Rytterbro

Stiltje

Stilla står tidens urverk
för en sekund
när jag sitter vid en stenstod
som är inristad
med okända poetiska ord
och en tår bittermandelsmak
droppar ned från min kind
under ekens ekollonfall
samtidigt som jag förstår
att det gäller att genomlida allt
med nobless för att uppskatta
den korta stund
då den gyllenbruna ekorren
äter ur min öppna hand

Jag ser hur skuggorna av folk
i ögonvrån i sitt dunkel
avundens och girighetens gestalter
de som bär på förtalets gåva
och använder det
men var inte rädda för dem
mina kära delikatessblommor
jag plockar er aldrig
för att placeras
i en sprucken vas

I en dunkel
örtagård
bor min bäste vänoch
där också
förbättringens frukt
växer och gror –
men där
kärleksrosorna har
vissnat för
tillfället

Stiltje 2

Jag sitter i min gungstol i årets sjunde månad
grånad under Karlavagnens stjärnsystem
som en bohem invid ett hem fullt av närande växter
och min kropp är lätt tärande.